Vad innebär aerob- och anaerob tröskel och när ska jag använda dessa?

När du springer i ett lugnare tempo ligger oftast dina laktatnivåer runt 2 mmol/liter och vid den nivån kommer den största delen av den energi som du använder från fettförbränning som sker i dina muskler. Ökar du farten kommer en allt större del av energin som du förbrukar att istället komma från kolhydrater. Vid den intensiteten som fettförbränningen börjar minska och kolhydratsförbränningen börjar öka brukar kallas för den aeroba tröskelen eller LT1. Denna tröskel är oftast ganska flytande och går sällan definiera som någon exakt fart eller puls, utan är snarare ett intervall.

Ökar man tempot ytterligare kommer man nå den anaeroba tröskeln (kallas även för LT2). Det är den högsta intensiteten som man kan hålla över längre tid, oftast 30-60 minuter. Genom att uppskatta eller testa vilket tempo du kan hålla över t.ex. 10 km så får du en bra indikation på vilket tempo din anaeroba tröskel ligger på. Vid denna intensitet brukar många ha laktatnivåer runt 4 mmol/liter, men det finns stora individuella skillnader.

Vid intensiteter över den anaeroba tröskeln kommer dina laktatnivåer (mjölksyran) öka snabbt i musklerna och du komme snart tvingas sänka tempot på grund av den brännande känslan i musklerna.

För maximal träningseffekt ska du ligga med marginal under den anaeroba tröskeln när du springer dina distanspass och högt över den anaeroba tröskeln när du kör intervaller. Som toppning inför tävlingar kan man även träna på att ligga längre tider på tröskelfart, men de flesta motionärer (upp till 4-5 timmars träning i veckan) får bäst utdelning av kortare intervaller över tröskel.